lördag 17 december 2011

Vad händer?

Ja alla vet det, i lilla Ludvika. Fy va hemska saker det hänt dom senaste dygnen. Inte för att man är rasist på nått vis, men nu får det väl ändå vara nog. Att man inte ska kunna gå ut på "stan" utan att bli ihjäl slagen. dt.se skrev att polisen gått ut med signalement "gärningsmännen var mörkhyade" Så jävla fegt att vara flera stycken och gå på en person tills den dör. Tänker på anhöriga som mist en käraste, pappa, vän & arbetskollega, fy fan va orättvist! Nej skicka hem packet där dom kom ifrån och låt dom aldrig komma tillbaka, innan det händer igen.

Sen skjuts det mitt på blanka dagen, ja Ludvika börjar bli mer likt en spökstad, är det till denna världen man ska låta sina barn växa upp i. Fy....Trodde vi bodde ganska bra endå, visst sånna här saker kan ju hända var som helst. MEN vi har varit förskonade ganska bra hittills. Jag kan ta "a-lagare", snattare & dylikt, men så fort det bli person angrepp och så grova, så kanske man ska tänka sig för vad vi "tar hit" till Ludvika.  Usch vidare till nått roligare......

Var ett tag sen jag skrev här....jobbar på och längtar till Januari då jag blir ställföreträdande butikschef! Ska bli jätte roligt att utvecklas och känna att man gör lite mera nytta! Det kommer säkert bli tufft, men livet är en prövning.

Har haft otroligt trevliga veckor på sistonde och stannat upp mitt i livet och tänkt till. Vad betyder nått för mig? vad vill jag? Har träffat nya vänner, gamla vänner & försöker få tiden att räcka till. Men har så mycket jag vill göra att ibland prioriterar man kanske fel, men måste ta vara på det som finns här & nu. En dag lämnar vissa detta liv och flyger vidare, då vill jag verkligen inte sitta här och ångra att jag aldrig var där - vid min mormor!
                            ♥


I morgon ska Adam lek med en "kompis! för första gången. Alltså vi ska lämna honom där och åka hem. Har aldirg gjort det förut. Han börjar bli så stor. Men det ska bli spännande och Adam har väntat på den här dagen, nu är den äntligen här. Jag vet att det kommer gå super bra, han föräldrar är verkligen toppen bra, så det oroar jag mig inte för. Men det finns ju mycket praktikst, han är ju så liten min lilla bäbis! Tänk att jag oroar mig för hur det ska gå när han blir kiss eller bajsnödig! Vem ska torka honom då...kommer han våga säga till! Jag vet bagateller, men man har ju så starka moders känslor så det heter duga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar