Detta måste vara en av de värsta nätterna någonsin jag varit med om hittills. Det började igår eftermiddag, jag kände mig krasslig, yrsel, svårt att andas, trötthet och allmänt seg. På natten blev det bara värre, ringde sjukvårds upplysningen och fick rådet att åka in till akuten i Ludvika. Där blev jag och Ove vidare skickade till akuten i Falun! Sen börjar helvetet....vi var inte ensamma på akuten, så det tog ca 16 timmar innan jag fick min säng på avd. Tänk er ingen sömn sen natten till fredag, ingen mat (åt en risifrutti och lite choklad) på hela natten och dagen efter. På lördag eftermiddag vid fem tiden fick jag äntligen äta mig mätt! Har blivit runtskickad till massa olika sjuksystrar och doktorer hela natten. Provtagningar å massa timmars väntande. Fy va jobbigt det har varit, men min älskling Ove stöttade mig och stannade vid min sida hela tiden. Älskar honom nå så fruktansvärt! Han satt där på en trästol i flera flera timmar bara för att vara på min sida. Nu har han åkt hem till våran Adam, gråter av bara tanken att jag måste stanna här till på måndag. Förhoppningsvis får jag åka hem då. Saknar Adam & Ove så det gör ont..... Ligger nu på avd 37 ensam på rummet, inte ett ljud hörs. Känner mig ensammast i världen just nu. :-(
Men lillrumpa mår bra å det är ju huvudsaken!




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar