Vecka 30

Jag är redan i vecka 30, vilket innebär att det bara är 10 veckor kvar till bf. Helt galet snart är vi 4 och familjen är fulländad.
Men kan väl inte påstå att det är nån höjdare att vara gravid! Visst det är speciellt, fint och allt det där. Men just nu överväger det negativa, sendrag i ben, lår och fötter. Halsbränna, täppt näsa, trötthet, sammandragningar och värme. Tror jag snart flyter bort av värme och svett. Magen är helt stum och stenhård, tror den spricker snart. Magen är så öm att det gör ont när kläderna sitter åt! Appropå kläder, fy har snart inget kvar som passar. Ja skulle vara mjukis brallor, men vägra ha dom offentligt. Jag vill vara snygg trots att jag är gravid! MEN trots allt set jävliga så längtar jag enormt efter lillrumpa. Ska bli sååå skönt när den väl är ute. Fast ångesten över förlossningen börjar smyga på....

Idag var vi iaf in till stan å kollade på zilla och totte. Sen blev det lite lek i lekparken. Men det får allt bli en tidig kväll i dag med!

Framsteg!

Vi är ganska hårda här hemma med rutiner, vilket jag tycker man ska vara mot barn. Det underlättar livet enormt faktiskt, fast det är tufft och vägen dit är lång. Men iaf vid läggdags så äter vi först kvällsmat, borstar tänderna, byter till pyjamas, ligger bredvid och läser saga, sen ligger en av oss kvar tills Adam somnat. Då smyger vi ut och han får sova själv i sin säng hela natten. Det har funkat jätte bra för oss. Men idag gjorde vi ett litet framsteg, får se om det håller i sig. Jag läste för Adam, när vi skulle släcka sa han att det var lite trångt i sängen, jag tänkte plocka ur några gossedjur. Då säger Adam att magen blir ju bara större och större så snart tar den i sängkanten. Jag frågar så om han vill somna själv i natt. Bäddar ner honom med hans snuttedjur och säger godnatt! Går ner och inte ett ljud hörs på baby vakten. Efter 10 minuter går jag upp och han sover! Helt otroligt, han är lite rädd att vara själv, det har han alltid varit. Men jag förklarade för honom att vi finns i huset och att det inte är nå farligt. Det verkade fungera, i alla fall i kväll. Man blir såå stolt över så små saker. Men för oss är det ett stort framsteg, lika bra å träna innan lillrumpa tittar ut. Då måste han somna själv. Det är ju bara 2 månader kvar dit.

Tråkigt!

Ja att ligga på sjukhus är ju inte direkt händelserikt. Kollar mest på dåliga program på tv, vilar, sover och kikar på min telefon. Tur jag har iPhone säger jag bara. Nu är det tredje dagen här och jag väntar på att få en tid på röntgen. Ska kolla om det är nån propp kvar i lungan eller om medicineringen hjälpt. Det känns mycket bättre iaf, trots att jag är trött, men andningen känns normal igen som tur är.
Fy för denna helg, hade hellre varit hemma med familjen. Tur att vädret är dåligt, slipper man lida för att man vill ut i solen och värmen, alltid något positivt! Ur min synvinkel just nu.

Igår var Adam & Ove här, så efter att ha träffat dom och fått jordgubbar, choklad och nya kläder kändes allt lite lättare. Hade ju inget med mig där på fredag natt. Så gissa om tandborsten var efterlängtad. Jag hoppas fortfarande innerligt att jag får komma hem idag...även om jag är trött och öm efter alla undersökningar så längtar jag hem till familjen, min säng och huset.

Hemsk natt!

Detta måste vara en av de värsta nätterna någonsin jag varit med om hittills. Det började igår eftermiddag, jag kände mig krasslig, yrsel, svårt att andas, trötthet och allmänt seg. På natten blev det bara värre, ringde sjukvårds upplysningen och fick rådet att åka in till akuten i Ludvika. Där blev jag och Ove vidare skickade till akuten i Falun! Sen börjar helvetet....vi var inte ensamma på akuten, så det tog ca 16 timmar innan jag fick min säng på avd. Tänk er ingen sömn sen natten till fredag, ingen mat (åt en risifrutti och lite choklad) på hela natten och dagen efter. På lördag eftermiddag vid fem tiden fick jag äntligen äta mig mätt! Har blivit runtskickad till massa olika sjuksystrar och doktorer hela natten. Provtagningar å massa timmars väntande. Fy va jobbigt det har varit, men min älskling Ove stöttade mig och stannade vid min sida hela tiden. Älskar honom nå så fruktansvärt! Han satt där på en trästol i flera flera timmar bara för att vara på min sida. Nu har han åkt hem till våran Adam, gråter av bara tanken att jag måste stanna här till på måndag. Förhoppningsvis får jag åka hem då. Saknar Adam & Ove så det gör ont..... Ligger nu på avd 37 ensam på rummet, inte ett ljud hörs. Känner mig ensammast i världen just nu. :-(
Men lillrumpa mår bra å det är ju huvudsaken!

Midsommar....

Ja till helgen är det midsommar, först blir det jobb sen är vi bjudna på mat till kvällen på på fredag och lördag!!! Skööönt... Orkar verkligen inte fixa så mycket mer än att jobba just nu.

Sen har jag bara en vecka kvar att jobba, känns skumt. Jag vill ju gärna jobba längre. Men kroppen säger ifrån. Usch delade känslor. :-/

Måste visa en underbar bild på Adam. Här snackar vi räfvåla rabarber....

Inte långt kvar!

Ha nu jobbar jag 2 (TVÅ) veckor bara, sen går jag hem och ska fokusera på Adam, hemmet, vänner & sånt som kommer bli svårare att hinna med när bäbis kommer, så klart kommer Adam och lillrumpa i första hand. Det kommer säkert bli tufft och jobbigt. Men tur man är två om det iaf.

I morgon får vi fint Opel besök, ska bli trevligt att kunna erbjuda lite camping på gården! :-) men först blir det avslutnings picknick på dagis. På tisdag är det dax för Adams andra ögonkontroll. Hoppas innerligt att det går bättre denna gången.

Själv känner jag mig mest stor, otymplig och trött mest hela dagarna. Orkar faktiskt inte med så mycket efter jobbet! Så jag ligger lågt här hemma kan man säga... Tur mina killar är duktiga.

Lugn helg!!

Vi har haft 2 riktigt slappa dagar här hemma. Så skönt, det behöver vi verkligen. Jag som är gravid och jämt trött, sen Ove som alla drar i från olika håll. Fattar inte hur han orkar, han är på tok för snäll för att säga nej. Så våran "lista" på saker vi tänkte göra innan bäbis kommer verkar inte hålla. Ove hjälpte mig med en av sakerna idag iaf, alltid något! Mitt fina solur jag fick när jag fyllde år fick sin plats mitt på gården.
Vi hann även hälsa på morfar, vilket resulterade i en vända i gocarten. Ove och Adam åkte. Första gången Adam åkte var han bara 3 månader gammal. Han har inte velat åka efter det, men idag ville han och tyckte det var skoj. Liiiite långt mellan gångerna!!!